Celebration!

Jag är så nöjd över att lite slit kan löna sig. Jag tycker ändå inte att jag har lagt överdrivet med tid på att plugga men har ändå ansträngt mig. Pay off!

Jag fick tillbaka resultatet på senaste tentan som också var avgörande för betyget i kursen. Jag hade på känn att det hade gått bra men säker kan man aldrig vara… I förskott hade jag ändå belönat mig med en ny klänning från Odd Molly. Marcus och Nils kom hem med de fina röda rosorna för att uppvakta mitt engagemang! Att plugga på distans kräver ändå lite mer diciplin. Jag är normalt den som hänger med på föreläsningar och lär mig allt där, helt utan studieteknik. Nu måste jag lära mig att ta till mig allt via studier. Det tycks ändå ha gått riktigt bra.

Jag har redan påbörjat en ny kurs som är väldigt intressant. Där ska jag och tre, för mig, helt okända tjejer göra ett grupparbete tillsammans. Vi ligger redan bra till och har i god tid fått vårt ämne godkänt för kommande PM som ska utformas under kommande månad. Vi har pratat med varandra över telefon vid ett tillfälle och har ett ställe där vi gemensamt samlar våra dokument och delar med varandra. Distans fungerar mycket bättre än vad jag trodde. Får jag ihop ytterligare en 7,5 hp-kurs till efter den här kan jag gå på ytterligare kurser som har lite krav på förkunskap. Jag får se hur långt jag tar de här studierna men jag tycker att det är spännande och kul att lära sig nya saker… Det är aldrig för sent!

Har ni något som ni skulle vilja lära er på ”äldre dagar”?

Long time no see

Ja, tiden rinner iväg. Allt fokus ligger på barn, jobb och studier. Att läsa en text och ta till sig den tar mycket längre tid än vad man tror. Här kommer ändå en kort uppdatering!

Idag lämnade vi in första grupparbetet. Nu efterlängtas en snabb hantering och återkoppling. Att vänta är ju det värsta som finns. Det är inte lätt att göra grupparbeten på distans. All kommunikation sker på messenger och att skriva ner sina tankar så att andra förstår vad jag menar, det är inte lätt.

IMG_3637

Att både studera på kvällarna och rehabilitera en muskelbristning, det tar tid och energi. Tre gånger om dagen ska jag göra vissa rehabövningar och resterande övningar en gång om dagen. Det känns ändå som att det är på väg åt rätt håll och att jag snart ska kunna springa igen. Jag längtar! Tills dess så får jag återgå till mina studier och jobba hårt med mina rehabövningar.

Hur ser ni på personlig utvecking? Är det kunskap eller något annat som driver er?