Efter en vecka inomhus, sängliggandes i covid, har vi äntligen kommit ut i friska luften. Alla fyra har varit dåliga och vi har varit drabbade i olika grad. Jag och Hugo har drabbats värst. Jag hade feber i flera dagar och blev, som vanligt, väldigt påverkad i mina luftvägar. Hugo hostar och rosslar illa. Nils kom lindrigast undan och Marcus var snabbt på benen igen. Då kan vi checka av det från listan!
Äntligen har vi orkat att plocka bort julen och Nils avslutade med att krossa pepparkakshuset med sin nya cross som han fick i julklapp.
Förra året krossade han pepparkakshuset med sin cykel, i år krossade han den med motorhjälp. Han var ganska nöjd efteråt.
Efter snart en vecka här hemma med feber, halsont och hosta, verkar det äntligen vända och se bättre ut. Vi känner oss piggare allihop och snart är vi helt på benen igen.
Äntligen ser det ljusare ut! nu verkar det ha vänt! Jag känner mig piggare än vad jag har gjort sedan i fredags! Hostar inte lika mycket, har inte feber och har inte ätit någon paracetamol på hela dagen! Jag har till och med orkat att rensa ut lite ur min garderob! Det är inte rimligt att ha 37 mössor i garderoben. Jag har i alla fall halverat innehavet. Jag har också rensat ut några halsdukar och inventerat alla mina jackor/kappor. Jag behöver inte köpa något nytt på LÄNGE! Jag har fått fram en jacka som jag inte har använt på länge för att en knapp hade lossnat. Nu har jag sytt i den! Efter många år!
Det har gått många dagar här hemma i mina nya tofflor som tomten hade med sig i säcken.
Nytt år nya tag. Jag har bestämt mig för att rensa ut i mina bokhyllor. Hyllmeter av böcker som aldrig kommer att läsas igen. Det är så onödigt att de står och samlar damm och tar upp plats och energi. Varför gör man inte detta tidigare? Att ha rensat ut och avyttrat känns alltid bättre när luften kan cirkulera fritt igen!
Min nya cykel levererades i veckan och jag har inte ens orkat att ta bort pappen än…
”Självklart, tjejer kan”! Men får de möjlighet att bevisa det någon gång? Helgen som gick hade jag och min ”lunchtrio” planerat att vara hemma hos en av oss och tapetsera i hennes kök. Jag var peppad till max för detta lilla äventyr och hon hade skickat iväg man och barn för att ordna med tjejhelg. Strax efter lunch på fredagen skulle vi sluta upp hemma hos henne. Vad händer då?
Natten till fredag börjar jag att frossa och under fredagen ligger jag nedbäddad med 40 graders feber och svullen hals. Rösten är helt borta och jag får bara finna mig i att det är sängen som gäller. Tjejerna fick klara sig utan mig, vilket de naturligtvis gjorde galant! De är fullt kompetenta till att smäcka upp tapeter på en vägg och framförallt så vågar de att prova! De har varit vänliga och skickat foton och filmsnuttar till mig under arbetets gång och jag är så glad över att vara vän med dessa fantastiska tjejer! Resultatet blev så bra! Och det gick så snabbt! Trots vin och mat och tjejprat! Vi tre har ju våra egna speciella egenskaper och tillsammans är vi en ganska bra kombination. Jag är så ledsen över att jag inte kunde vara med! Jag hade verkligen sett fram emot den här helgen!
Normalt brukar vi samlas och äta lunch tillsammans men nu har vi planerat in att ses för att utföra saker hos varandra. Sådant som behöver göras men blir lättare om man är fler. Under pandemiåret har vi dessutom ”bara” haft elva-kaffe över nätet. Det har funkat bra men vi har en hel del kvalitetstid att ta igen.
Det var inte bara jag som missade inplanerade tillställningar. På grund av att jag var sjuk så missade Nils sitt första barnkalas. Han var så ledsen och grät en skvätt på kvällen när han insåg att kalaset var slut…
Har ni också barn som tjatar matt få spela eller titta på ”paddan”? Vi tröttnade på tjatet och det negativa som blev när vi sa nej. Med inspiration från en vän satte vi nya regler.
Vad anses vara tillräckligt med skärmtid för barn? Vi har en liten som tjatar om att få spela på paddan. Hela tiden. Nu har vi infört tre dagar i veckan som han får spela, max 1,5 h. Onsdag, fredag och lördag. Han måste dock ”tjäna” ihop speltid genom att vara ute och leka eller cykla. Alltså röra på sig innan han sitter stilla! För att kroppen mår bra av det!
Med tanke på allt stillasittande som råder i samhället idag tycker jag att det är viktigt att lära barnen att röra på sig och varför man ska röra på sig. Att det är viktigt för både knopp och kropp och det psykiska välmåendet. Nyheterna rapporterade nyligen om ögonproblem som barn får i dagens samhälle. Det ska vara kopplat till både för mycket skärmtid och för lite dagsljus. Kanske hade våra föräldrar rätt när de hotade om fyrkantiga ögon när vi var små?!
Även Hugo har fått göra sin cykelpremiär i cykelkärran. Det gick att sova gott i den också!
Jag har någonstans läst att fantasin och kreativiteten som utvecklas när barnen leker hämmas av för mycket TV-tittande där de får ”lösningarna” presenterade utan att behöva tänka själva. Kreativa barn ger kreativa vuxna.
Varje år börjar vi med en promenad på nyårsdagen. De senaste fem åren tror jag att vädret har varit riktigt fint! Det känns bra att börja året någorlunda hälsosamt. I år var första gången som vi var fyra i familjen på vår promenad. Så mysigt!
Nils är så stor nu att han drar iväg på sin cykel utan problem. Vår vanliga runda på sex km är inga problem för honom. Det underlättar för oss vuxna.
Att ta vara på det lilla solljus som erbjuds är viktigt under den här tiden på året. Speciellt för barnen.
Under flera år har jag varit trogen kund hos Personlig Almanacka. I år blev det inte en framsida med mina två bästa själar på utsidan. Vi har låtit en fotograf fota barnen men har tyvärr inte fått resultatet än och året har ju nu börjat. Därför bliv det en bild som ändå symboliserade året som gott med utomhusliv.
Jag kunde inte heller hålla mig från att beställa min första mixbok. Jag hoppas att jag kommer att få användning för. Jag valde ett intressant innehåll för ordning och reda.
På menyn stod det en trerätters avsmakning. Sötpotatissoppa, kyckling med hasselbackspotatis och en pannacotta till efterrätt. Året slutade lite dramatiskt mitt i matlagningen. Hugo äter upp en blad murgröna och jag börjar att gräva i munnen på honom varav han kräks. Han kräks en gång till och jag ringer giftcentralen. Det verkar ändå vara lugnt och det gick bra resten av kvällen!
Efter förrätten bjöd vi över grannarna på en kaffedrink här på utsidan för att önska dem en god fortsättning och ett Gott Nytt År.
Nils var med och spelade Bingolotto, han orkade fram till 3:ans bingo men sedan började han att krokna. Klockan 23 sa han till Marcus att han fick spela 4:ans bingo och bad om att få gå och lägga sig. Lilla skruttgubben, så trött att han vill gå och lägga sig. Han som alltid gör allt för att få stanna uppe i vanliga fall.
Jag försökte att fånga bröderna för ett fint nyårskort och det gick som det gick, men här är ett av de bättre korten!
Hoppas att ni alla har haft ett fint 2021 och att ni får ett Gott Nytt År!
I vanlig ordning passerade året i en fart som inte går att beskriva. Varför ska tiden rinna iväg som i ett vattenfall? Hur ska man hinna att njuta av allt som livet har att ge? I år har ändå livet gett oss mycket!
Januari gav kyla och snö och vi åkte pulka och skridskor för glatta livet. Både barn och vuxna skrattade och hade kul. Vi började året med att äta ur frys, skåp och skafferi. Matkostnaderna för januari var rekordlåg och vi fick tömt det mesta för att kunna fylla på med nytt. Det känns fint att börja det nya året med en stadig kassa och ett rent kök. Jag var halvvägs in i graviditeten och hade lite foglossning. Gå, cykla och andra övningar var otrevliga men att åka längdskidor gick bra. Så det gjorde jag!
Februari fortsatte att vara kall och vi kunde till och med åka skridskor i Lysekil. Jag och Nils och kulan i magen åkt till mamma och pappa för att ta ett sista adjö av Ozzy innan han skulle få somna in. Med förstorat hjärta och troligtvis tumörer i lungorna så var det dags att släppa taget. Sorgligt men fint. Jag fyllde år, som jag brukar, i februari. När jag väntade Nils fick jag en träningsklocka i present och den här gången fick jag en motionscykel som går att koppla upp mot Zwift. Tyvärr kunde jag inte nyttja den då på grund av foglossningen. På grund av Corona firade vi födelsedagen hemma med Marcus, Nils och kulan. Nils satt med mig med sina fötter i mina fotbad och vi myste en hel del.
Mars kom lika snabbt över mig som både januari och februari. I mars renoverade vi badrummet i huset som vi hyr ut. Det tog sin lilla stund men resultatet blev bra efter de förutsättningar som fanns. Nils gjorde sitt första ”riktiga” frisörbesök. Han skulle ha samma frisyr som morfar. Efteråt var han riktigt nöjd, han fick grön färg i håret.
April bjöd på vårtecken i dikeskanterna. Tussilagon tittade upp och sken på oss likt solen. Påsken kom och Nils var ute och letade påskägg i trädgården. Nils cyklar helt obehindrat och tur är det! Jag orkar knappt att ta mig någon längre sträcka själv med kulan på magen. Jag var inte alls lika pigg i kroppen under den här graviditeten som jag var med Nils. Jag har varit inne en gång med påbörjat värkarbete och en liten blödning. Jag blev inlagd några timmar på förlossningen för observation. Jag blev utskriven och fick ett återbesök redan samma kväll. Värkarna avtog av sig själv. Eftersom kulan ville, likt sin bror, ligga med rumpan nedåt fick jag ett vändningsförsök. Förutsättningarna fanns enligt läkaren men bebis vägrar att flytta på sig. Vi vet nu att vi har en till rumpnisse i magen och får ett planerat snitt den 7 maj. Jag blev nästan deprimerad av det beskedet och tyckte att det tog udden av alla spänd väntan efter bebis.
Maj kommer och med de erfarenheter vi har från Nils förlossning så bestämmer vi oss för att flytta ned till Trollhättan för att vara nära förlossningen. Väl planerat av oss. 3 maj går vattnet tidigt på morgonen, likt Nils förlossning. Värkarna satte igång direkt när vattnet gick. Inne på förlossningen fick jag värkhämmande i benet eftersom de ville att jag skulle avvakta skiftbyte på operation. Värkarna tilltog och blev värre och jag fick två ampuller direkt i armen, men värkarna fortsatte att tillta. Tillslut, när jag nästan inte hade något som var mellan värkarna så fick jag komma in på operation. Den här gången var jag vaken när mitt barn plockades ut. Äntligen blev Nils storebror! Som han hade väntat! Resten av maj går till att boa och lära känna familjen. Jag får fira mors dag med två barn.
Juni var varm. Nils badade med farmor, morfar och grannen. Blommorna slog ut i trädgården och Nils fyllde äntligen fyra år! På grund av Corona fick han två kalas. Tråkigt men svårt att göra något åt i dessa tider. Han fick massor av lego att bygga ihop. Han är bra på att bygga ihop legosatser från en beskrivning. Dagen till ära hade en fin fågel förirrat sig in i växthuset och vi fick göra vårt bästa för att rädda den. Vi letade mest skugga för Hugos skull och bäddade i barnvagnen med kylklampar.
Juli går i samma varma töcken som juni. Värmen håller i sig och jag gör allt för att hålla bebis sval. Vi pendlar mellan vattendrag som kan kyla ned kroppen en aning. Nu har jag märkt hur gott det är för hela kroppen att faktiskt svalka sig i den här värmen. Jag som alltid, i vuxen ålder, har varit badkruka, badar som en säl för att reglera kroppstemperaturen och hålla alla organ i balans. Nils och Hugo firar både sin morfars och farfars födelsedag i juli. I födelsedagspresent fick Nils ett besök på Liseberg av sin farbror och faster, med respektive. I slutet på juni tar vi hela cirkusen ner till Göteborg och spenderar en hel dag på Liseberg. Han åker flumride med sin farbror och faster så att kepsen ramlar av i vattnet, något han pratade om långt efter. Nils var så nöjd med dagen och kvällen. Dessutom bodde vi på hotell och han fick ha med sig sin röda Blixeten McQueen väska.
Augustis höjdpunkt var besöket på Kolmården. Oj, vad Nils tyckte att det var kul! Regn hade utlovats i mängder. Vi hade regnkläder och stövlar och paraplyer med oss, men det slutade med att vi höll på att flyta bort i värmen av solens varma strålar. Kanonväder hade vi! Djur såg vi men bäst av allt var nog Bamses värld med alla karuseller. Vi kommer att besöka Kolmården igen, men två dagar istället för en.
September kommer med några regniga dagar. Eftersom vi inte har någon DVD-spelare som fungerar inne så gör vi utflykter ut till mammas och pappas husvagn som står här på gården. Vi tittar på olika Disney-filmer och myser med pop-corn. Älgarna besöker trädgården och äter upp de äpplen som vi inte har hunnit att göra äpplemos på. Jag börjar att ta vara på och göra sticklingar på flera blommor som jag vill föröka och övervintra till nästa år. Marcus fyllde år och firades knappt. Däremot köpte han sig en flakmoppe i Lysekil.
Oktober var en ganska händelselös månad. Nils hade Halloweenkalas med sin kusin Noomi. Vi försökte oss ut och plocka svamp men det var ett dåligt svampår men ett bra år för älgflugor.
November var mörk men vi firade flera ljusa ting! Hugo har varit en självklar plats i familjen i hela sex månader och min morbror firade sin 50-års dag hemma hos mamma och pappa. Ytterligare en ljusglimt var förskolans julvandring. Spännande att få åka dit när det nästan är läggdags…
December kom och Nils var så fylld av förväntan att han höll på att spricka. Var det här kanske den bästa åldern för tankar och funderingar kring tomten? Jag försökte att prata med Nils om att hitta någon leksak hemma som han kunde ge bort till något barn som inte kommer att få något av tomten. Vi kom inte hela vägen hem där i år men om vi pratar om det i tid kanske vi kan fixa det till nästa jul. Vi har också nämnt varför julen firas och att det inte är för att tomten ska komma med presenter till snälla barn. Men det är ändå där förväntningarna ligger. Vi firade julen hemma för oss själva. Barnens farfar var med oss då farmor var på jobbet. Tyvärr missade han tomten som hann att besöka oss precis innan han dök upp…
Nyår kommer vi att fira in tillsammans med varandra här hemma. Nils, Hugo, Marcus och jag. Det blir trerätters middag och kanske en tidig skål med grannarna innan mörkret faller. Marcus och Nils ska ut och ploga av en liten tjärn här utanför så att det ev kommer att gå att åka lite skridskor där.
Må alla få ha sina nära och kära omkring sig idag. Jag kan inte tänka mig att inte få ha mina barn nära mig och jag önskar att alla barn och föräldrar får möjligheten att göra det bästa av vad som
Morgonen när vi fotade för julkorten var helt magisk. Frosten bet på altandörren och morgonsolen som kan skönjas i bakgrunden blev pricken över i:et. Både Nils och Hugo visade sig från sina bästa sidor och jag tycker att jag lyckades få till julkänslan när jag ”stage-ade” fotot. Jag önskar att jag behärskade min kamera mycket bättre än vad jag gör…
Varför har vi inte gått till biblioteket tidigare? Jag hade glömt hur spännande jag tyckte att det var när jag var liten. Men nu kommer det att bli oftare!
I veckan gjorde vi bibliotekspremiär här på orten. Jag skaffade mig ett lånekort och vi lånade hem sex barnböcker och en ljudbok med mamma Mu. Nils tyckte att det var spännande med så många böcker och ville låna hem alla på samma gång. Tillslut kom vi med till sex böcker och en skiva med löfte om att vi skulle låna hem fler böcker nästa gång när vi lämnade tillbaka dessa.
Jag hade glömt att det var så roligt på biblioteket. Jag gillade det när jag var liten. Jag hade glömt att vi lånade hem böcker men tänk vilken lässkatt, helt gratis!
Livskvalitet med Anna 