Författare: Anna

Jag har gjort min beskärda del att tandläkarbesök i år. I januari bet jag sönder en tand. Genast blev jag hundra år gammal. Jag har aldrig fått en sådan åldersnoja som den dagen. Dagen när garnityret ramlar ur munnen. Jag åt müsli på min frukostyoghurt, och KRAS!

Då fick jag en akuttid och en tillfällig lagning. Den lagningen höll fram till att jag skulle gå på semester. Då ramlade den ur och jag bad om att få träffa en tandläkare för att göra en riktig lagning. Då fick jag en stafettandläkare som gjorde en lagning som jag har lidit mig igenom sommaren med. När semestern var slut ramlade den ut och jag har aldrig känt en sådan befrielse!

Sista gången jag var hos tandläkaren, 21 augusti, fick jag besöka MIN tandläkare och han lagade min tand för tredje gången. NU VET jag hur en bra lagning ska kännas! Det känns som att den kommer att sitta på plats väldigt länge! Jag är så nöjd!

Nils hade jag med mig hos tandläkaren. Jag tror att det är bra att ha med sina barn så att de lär sig att hantera olika situationer och att man kan avdramatisera tandläkarbesök för deras framtid. Själv var jag med min mamma när hon drog ut en tand. Det tog så lång tid att jag hann att läsa ut mina tidningar och ställde mig tillslut mellan tandläkaren och mamma för att bättre kunna se va de höll på med. Jag har aldrig haft någon tandläkarskräck.

Vad tycker ni om tandläkarbesök?

Bra tema för dagens lilla äventyr med fågeln som kraschade in i vårt köksfönster idag. Alldeles precis före lunch idag skedde den lilla olyckan. Jag vet inte hur den lilla pippin mår nu men den reste på sig till slut och kunde sitta i ett träd och flyga ivägen en liten bit. Ena ögat öppnade den aldrig vad jag kunde se. Antinegn sköter naturen sitt eller så klarade den sig bra.

Ja, vi har ett rikt djurliv här. Vi har en uppsjö av fåglar, vi har rävar men främst har vi älgar. För några veckor sedan stod det en ko med kalv på morgonkvisten och smaskade äpplen i vår trädgård. På det sättet bor vi helt fantastiskt. Dessutom har vi också kor, får, hönor och hästar på vår vanliga promenadväg.

Hur ser det ut där ni bor? Många vilda djur runt knuten?

Jag bor i Dalsland! Här kan vi inte stava till trafikstockning. Det är när bommarna för tåget är nedfällda och det står tre bilar i rad. Det är trafikstockning. Men om jag skulle hamna i trafikstockning skulle jag antagligen bli arg och irriterad för att jag är på väg någonstan och riskerar att bli sen.

På väg för att äta tapas eller träffa någon för en kopp kaffe och lite skönt häng. Det vill jag inte bli sen till! Jag avskyr att stressa!

Vad gör ni i när ni köar i trafiken?

Vid enstaka tillfällen när jag är sugen på en förändring eller bara less på att stiga upp och göra samma sak varje dag (vilket jag inte gör då mitt jobb egentligen är väldigt varierande), då letar jag mig in på nätet och söker på högskoleutbildningar för mäklare.

Det är antagligen en förskönad dröm om att vara mäklare. Visionen är ju att man alltid står och visar fina objekt och är uppklädd till tänderna varje dag. Däremot så tänker man inte på att man måste vara tillgänglig så gott som dygnet runt. Visningar på helger och kvällar och frågor om ditt och datt som måste besvaras. Låg grundlön med provision för att få upp lönen, en liten säljhets med andra ord. Men jag målar upp det som något glammigt jobb som man brinner för. Det skulle vara kul att testa för en dag!

Vad har ni för drömyrke?

Jo, alla skolfoton finns kvar! Men inte hemma hos mig. Mamma och pappa har sparat alla skolfoton som vi har tagit. Nu för tiden tar de inte skolfoton längre, inte här i alla fall. Inte något foto taget av en fotograf från förskolan. Däremot en app att logga in på med bankID, där lägger de upp foton på deras pyssel och annat kul som de hittar på.

Tar man skolfoto i era områden?

Jag älskar stickade tröjor, oavsett om de är hemstickade eller maskinstickade i fabrik. Jag besitter inte själv kunskapen att sticka tröjor men min mormor har stickat åt mig i alla år. Hon har gjort så fina tröjor som jag har använt och sparat i flera år. Hon har också stickat en fin tröja till Nils som han gillade när den fortfarande passade honom.

Tänk vilket fint hantverk som i det långa loppet kommer att gå förlorat. Jag har ärvt mormors trädgårdsintresse men inte hennes hantverksintresse när det kommer till sömnad och stickning. Förutom att ha stickat tröjor och mössor som matchar så har hon också sytt två lapptäcken till mig. Ett rosa som jag hade i mitt flickrum och ett blått som passar över dubbelsängen. Vilka konstverk. Mormor äger ju också en vävmaskin, så ett gäng trasmattor har det blivit också!

Gillar ni stickat?

Det bästa med hösten är allt vad naturen har att erbjuda. Att ta till vara på frukt, bär och svamp hör hösten till. Den där kantarellstuvningen till omeletten på julbordet… Den hade vi inte kunnat ha utan lite arbete på hösten. En liten fikakorg och gott sällskap ut i skogen och man får passa på att njuta en stund.

Det bästa är att vi har ALLT rätt utanför hemmets dörr. I vår trädgård växer det vilda blåbär, hallon och lingon och mycket mer. Innan vi skaffade vår robotgräsklippare kunde man till och med hitta murklor. I skogen bakom huset har vi en uppsjö av kantareller. JA, jag tar tillvara på och äter av vad naturen har att erbjuda!

Gillar ni att ta tillvara på naturen?

Ända sedan jag föddes har jag åkt båt. Vi hade båt på västkusten när jag var liten och var endast några månader gammal på min första båttur. Båten sålde vi när jag var runt tio år. Men vi har alltid åkt på båtturer när vi har varit på semester.

Nu för tiden åker vi mest med i svärföräldrarnas båt i sjön vid deras hus. Jag har i år fiskat aborre och fått napp för första gången i mitt liv. Svärmor och svärfar får göra allt kringarbete som att sätta agn på kroken och ta av fångsten från kroken… Men vi tar även båten över till caféet på andra sidan och äter lunch eller tar en kaffe. Det klara jag bättre av.

Nytt för mig är att även jag tar med mig min flytväst när vi åker ”offentliga” båtar. Jag har funderat kring det. Det är självklart och naturligt att Nils ska ha flytväst när vi är på kusten. Men vad ska han göra om något händer och vi, föräldrarna, inte överlever. Om man förliser ute till havs och det är lite vågor så är även 100 m jobbigt att simma. Ska man då simma i kläder, med lite panik och kanske ta vara på sitt barn med panik. I värsta fall kanske man slår i huvudet och blir medvetslös. Då har man inte en chans! Jag har med min flytväst för att överleva tillsammans med mitt barn. En förälders ansvar!

Hur resonerar ni kring flytväst?