Idag fyller han fyra år! Han firades med sång och pannkakstårta på sängen imorse. Ja, några paket fick han också…
Igår hade vi kalas nummer ett som bestod av gäster från min sida av släkten. Det innebar att vi idag har spottat ut legobyggen på löpande band. I år har han önskat sig smålego för hela slanten!
Bäst av allt var att äntligen få leka med sin kusin igen!
Nils fick önska meny för kalaset. Det bjöds på köttbullar och pasta, vi tog oss friheten att göra både potatismos och brunsås att servera till!
En mycket nöjd kille gick och lade sig den kvällen.
Nu väntar vi in nästa helg och kalas nummer två med pappas sida av släkten!
Söndag morgon, morsdag, och vädret är helt på vår sida. Strax efter åtta på morgonen visar vår termometer att det är 25 grader i solen på altanen och morgonkaffet insuper vi utomhus i vår lilla vrå där vi allra helst sitter.
Blommor och choklad stod på bordet och vi firade med sedvanlig våffelfrukost. Finns det något bättre sätt att starta dagen? Våfflor, familjens klassiker!
Nu har det nästan gått en vecka sedan den här fina uppvaktningen och chokladen är slut. Den här gången tänkte jag inte spara på pralinerna till ”ett speciellt tillfälle” som jag brukar göra. Det brukar ofta innebära att jag får äta pralinerna med en vit hinna på. Den här gången njöt jag av dem under veckan som gick när de fortfarande hade sin forna glans kvar!
Även den här lilla krabaten gjorde entre med fart och fläkt. Något större än sin storebror när han föddes, men han låg också en vecka längre i mage och dök endast upp två veckor för tidigt. Vår bebis, som Nils säger!
Ja, Livskvalitet med Anna har inte varit prioriterad på sista tiden. Jag har varit trött och gravid och tyckte att sista delen av graviditeten var lite tråkig när jag fick ett planerat snitt. Men ”hej och hå” vad mina små pojkar, mina rumpnissar, kommer med dunder och brak. Rumpnissar för att de har legat i säte båda två. Hugo fick ett vändningsförsök men vägrade. Sjunde maj skulle vi in till förlossningen och hämta ut honom. Natten till tredje maj gick mitt vatten och värkarna satte igång nästan direkt. Mycket likt min första förlossning. Tredje maj föddes Hugo, Nils lillebror.
Väl inne på förlossningen får jag värkhämmande medel då de vill att skiftbytet skulle bli klart först. Men mina värkar ville inte hämmas! De ville tillta. Så fort skiftbytet är gjort så rusar de in med mig på operation och ger mig ryggbedövning. Det värsta som jag någonsin har varit med om. Jag kan inte röra mina ben. ALDRIG igen! Det hände så mycket under förlossningen men resultatet blev ett av de finaste barn som finns på vår jord. För jag har, liksom alla andra föräldrar, de finaste pojkarna som finns. En stolt storebror som har längtat och sedan översköljt sin lillebror med kramar, pussar och mycket kärlek. Då jag är lite mörbultad efter förlossningen så har Nils hjälp mamma och Hugo med nästan allt.
Trötta men glada. Kroppen känns så sliten den här gången men skrutten ger mig tillfälle att vila tillsammans med honom.
Nils har under hela graviditeten sagt att han ska sova i sin egen säng så fort han blir storebror. Han höll sitt ord! Nu sover han i sin egen säng, även om pappa får gå dit och lägga sig någon gång under tidig morgontimma. Nu är det dags för honom att få ökad veckopeng!
Igår gjorde jag ett vändningsförsök på bebis. Alla förutsättningar fanns. Den låg ”rätt” jag hade gott om fostervatten, den flexade med nacken och jag kunde slappna av och höll inte emot. Men nej. Bebis vill inte vända på sig. Tre gånger försökte läkaren men bebis rubbade inte på sig alls. Så vad innebär det här? Jo, nu har jag fått ett datum för ett kejsarsnitt.
Hur känns det? Förutom att vi inte vet vilket kön bebis har så känns det som att alla överraskningsmoment är borta. Bra tycker Marcus, som har något större kontrollbehov än vad jag har. Så tråkigt tycker jag! Såvida inte bebis kommer att överraska oss tidigare så är det som att gå in på apoteket och vänta på sin tur och sedan tacka för sig. Inget värkarbete, inget ”nu händer det”-moment och det känns så grymt opersonligt. Dessutom blir detta mitt andra kejsarsnitt (såvida bebis inte bestämmer sig för att vända håll in i det sista) och därmed aldrig kommer att ha MÖJLIGHETEN till en vanlig förlossning. Även om inga fler barn planeras så är jag berövad möjligheten.
I övrigt så mår både bebis och jag bra. Hade hoppats på andra förlossningsomständigheter. Vi kommer att bosätta oss närmare förlossningen snart utfall att jag skulle få tidigare vattenavgång som med Nils. Jag tänker inte föda med komplikationer i en ambulans någonstans. Vi har ändå 1,5 h resväg till förlossningen och hade vi väntat lika länge som de tyckte med Nils förlossning, så hade vi inte hunnit in.
Återigen ligger bebis i sätesbjudning. Skillnaden mot förra gången är att de verkligen har haft koll på det och ska nu boka in en tid för vändningsförsök. Lite tidigt att göra det redan nu tycker endel, men ska man gå på tidigare erfarenhet så är det bara en vecka kvar till förlossning, om man nu skulle jämföra med Nils. Nils längtar till maj, vi får se om han behöver vänta så länge. Jag är erbjuden tätare kontroller på MVC och de senaste gångerna så har de kollat med ultraljud för att se hur bebis ligger.
Nu har vi i alla fall fått fram kläder i både strl 44 och 50 att ha med till förlossningen. Det verkar bli en liten bebis den här gången också. Magen har inte samma tillväxtkurva som Nils hade vi det här laget. Här började magen växa till sig och gå över kurvan som vi hade följt, nu är det tvärtom och kurvan verkar vika sig under den kurvan som vi har följt. Nils vägde 2322 g och var 44 lång när de sträckte på honom. Ändå tycker jag att jag har klämt i mig massor av kalorier under den här graviditeten. Hungrig är jag hela tiden!
Ett steg närmare en försäljning av motorcykeln. Jag kommer att sakna den men har ingen större användning för den nu när barnen är små. Det kommer nya tider.
Äntligen fick jag dammat av den gamla pärlan. Jag har tagit isär den och tvättat den och snart plockat ihop den igen. Nu äntligen är den snart klar för att fotograferas och läggas ut till försäljning.
Lite tråkigt då jag gillar friheten men jag har inte kört sedan jag blev gravid med Nils, och det var ju ett tag sedan. Jag får uppgradera mig när barnen har blivit större och egentid får utrymme i livet igen. Nu är det inte försvarbart att ha den stående för ingenting.
Som sagt, det kommer nya tider och då byter jag upp mig till något annat, men nu ska den säljas så att den blir använd och inte står i garaget till ingen nytta.
Det verkar som att jag måste tvätta något varje vår när jag är gravid. Sist hade jag ner flaggstången och tvättade den…
Har ni något att damma av i garaget som kan avyttras?
I spegelbilden av den kvinna som genom tiderna har varit mest känd för sina kurvor, vågar jag visa mina kurvor som råder för tillfället. Magen växer och har bildat en stor kurva framåt.
Jag kan verkligen beskriva min kropp just nu som en förändring av tyngdpunkten! I stort mår jag bra, men jag är så trött på att orken/kraften rinner ur mig så snabbt. Det är nästan ett måste med en liten vilopaus i sängen eller soffan mitt på dagen, något som jag inte är van med i vanliga fall. Nils är inne i en period när han sover ganska dåligt just nu, och det påverkar min sömnkvalitet på natten också. Den är dålig just nu ändå. Att springa på toaletten två gånger per natt är ett måste och efter andra gången är det svårt att somna om igen.
Fotograf: Marcus
Att jag dessutom är en person med många mål och visioner som vill få mycket gjort om dagarna hjälper naturligtvis inte orken på traven. Det är inte lång tid kvar nu och jag hoppas att energinivåerna återvänder strax efter förlossningen! Jag hoppas också att det blir en varm och skön vår och sommar så att vi kan sysselsätta oss mycket utomhus. Nils har fått bra kläm på cykeln så förhoppningsvis kan det bli sköna barnvagnspromenader med honom på cykel! Det hade varit en utopi!
Fotograf: Marcus. Morgonmys med bebisen, det hör till rutinerna.
Nils längtar till maj då bebisen ska komma. Jag undrar verkligen om han förstår vad det kommer att innebära… Men han är med och hjälper till att plocka fram saker. Idag har han och Marcus monterat ihop spjälsängen som Nils hade när han var liten. Han är riktigt hjälpsam och skötsam mellan treårstrotsen!
Idag har vi, i samband med trädgårdsarbete, inspekterat det nya badrummet som blev så bra! Vi har haft toppenfina hantverkare där och resultatet är så mycket bättre än va vi hade kunnat ana. Små ytor kräver lite magi, men vi har fått plats med en dusch som känns så mycket större än den vi hade innan och ett större handfat med lådförvaring och ett större spegelskåp. Nytt fönster och flera olika belysningsmöjligheter. Badrummet känns ändå ”rymligt” för att vara ett litet badrum. Nu behöver inget sådant göras på länge!
Så gott att kunna svänga in duschdörrarna så att golvytan kan göras större!
Förutom att ha spanat in det nya badrummet och städat undan det sista skräpet efter renoveringen så har vi också klippt i träd och buskar i trädgården. Vi har spenderat nästan hela dagen utomhus och vi fyllde vår släpkärra till bredden och höjden med grenar och kvistar. Mer behöver vi ändå klippa, för vi hann inte klart. Vi ska även i framtiden ta ner en stor gran som står mellan husen. En dag kommer den att blåsa ner över antingen vårt eller grannens hus. Det ska vi försöka att undvika.
Vi rivstartade dagen med frukost efter Nils önskemål. Yoghurt. Det vill han helst äta. Morgon, middag och kväll. Han får inte alltid som han vill men idag fick han det. Det sägs att man ska ta långfrukost när man är ledig, men här hemma är alla måltider långa… En av oss kan inte sitta still och bara äta maten… Sedan städade vi upp ordentligt och jag fick undan all stryktvätt som låg och väntade på att bli omhändertagen. Vi bäddade rent i Nils säng och han var med och hjälpte till och städade undan även på sitt rum.
När det väl är avklarat så är det dags att ställa sig och laga lunch. Idag blev det storkok på kikärtsgryta så att jag kan fylla frysen med lunchlådor. Praktiskt. När väl lunchen var klar och den timmen det tog för ”oss” att få ner den i magen så gick vi ut i det fina vädret. Det var vid tolv-tiden. Vi tog oss en promenad på en timma. Nils hade sin cykel och cyklade så reidigt! Nästan hela vägen fram och tillbaka. Han börjar verkligen att bli stor. Med promenad så menar jag att jag vaggar fram och att Nils får stå och vänta på mig så att jag hinner ikapp honom.
Cykeln ska upp i varenda grushög som vi kan hitta eller ner i varenda vattenpöl…
Väl tillbaka ville han inte gå in, så vi var ute och lekte och fixade i lite i trädgården i två timmar till. Vädret var fantastiskt hela tiden och jag behövde inte ha jackan på mig idag.
Tussilagon har börjat att sticka upp lite här och där i dikeskanterna.
Till slut kom vi in igen och åt en frukt för att sedan dammsuga hela huset. Nils passade på att måla ett påskbrev och vi hann att sätta upp vårt REA-fyndade påskpynt som vi köpte förra året till en billig peng. Påsk är ingen stor högtid för oss utan mer lite ledig tid att hinna ikapp med sysslor här hemma. Hur som helst så kommer påskharen att lämna en karta som Nils ska följa imorgon med lite olika påhitt och ett ägg i slutet.
Nu är vi nyklippta båda två. Min klippning gick rekordsnabbt då jag av praktiska själ fick välja bort hårtvätten innan. Nils klippning kunde ha gått fortare, men finns det något barn som sitter still första gången hos frisören?
Nils har gjort premiärbesöket his frisören. Han hade bestämt sig för att han ville ha kort hår som morfar. Han vidhöll sitt önskemål om kort hår så frisören fick klippa det kort. Tanken var att han skulle bli klippt först och jag efter, men det var en så annorlunda situation för honom så han ville sitta bredvid och se på när jag blev klippt först.
Han fick välja vad han ville ha för motiv på skynket, han valde Musse Pigg, och skulle få sätta sig på en kudde i stolen. Han totalvägrade att sitta i stolen. Samtidigt ville han inte gå därifrån oklippt. Han ville få håret klippt. Men han skulle prompt sitta i mitt knä. Till slut fick han det. Där satt vi båda två med skynken över oss i en stol. Nils satt nästan still, hela tiden. Nästa gång lovade han att sitta i stolen.
Där strök alla de fina lockarna med. Men det går tydligt att se att han, trots kort hår, har mycket självfall i håret och nu när ansiktet syns mycket tydligare är han extremt lik min yngsta morbror i samma ålder, två av mina kusiner i samma ålder och sin syssling i samma ålder! Ansiktet träder fram på ett helt annat sätt. Jag blev nästan sugen på att klippa mig kort igen. Tur att jag klippte mig först!
