Julvandring

På en väg upplyst av marschaller har vi vandrat i skogen och fått uppleva både det ena och det andra spännande som hör julen till. Äntligen har vi fått julvandra förskolans härliga julpromenad!

Äntligen blev det ”julvandring” på förskolan igen. Vilket jobb personalen lägger ned på att skapa en fin och rolig stund för barnen och deras föräldrar. Jag hoppas att de vet hur uppskattat det är. Så många detaljer!

Nils, jag och Hugo (som satt uppsjalad på min mage) tävlade i käpphästhoppning och på ett annat ställe fick barnen kasta prick med bollar.

Tomten hade tvättat alla sina kläder och förberett inför julafton. Kläderna hängde på tork.

Mössen fixade med Askungens klänning så att den ska vara klar till balen.

Tomten hade påbörjat alla klappar till barnen och själv satt han och tog emot önskelistor från barnen.

Vi saknade vandringen förra året vilket gjorde det ännu mer speciellt i år. Nils träffade sin kompis som har varit hemma ett tag med sin nya lillebror. Han hade, som vanligt, mycket att berätta för henne.

Hoppas att ni alla har haft en trevlig första advent!

Namngivning 1

Till slut blev det av! Hugo har fått en namngivningsceremoni och vi har fått träffa stora delar av släkten igen. Fler har vi inte träffat på flera år. Tänk vad en pandemi kan ställa till med. Det är så kul att det blev en fin dag för Hugo och för oss med nära och kära!

I dessa tider är det svårt att förhålla sig till hur man ska umgås och hur man ska bjuda in. Vi diskuterade fram och tillbaka om vi skulle bjuda in till namngivning för Hugo eller inte. Till slut kom vi fram till att det det blir svårt att förklara för våra barn varför vi valde att ha namngivning för det första barnet men inte för det andra… Vi valde att dela upp namngivningen vid två tillfällen. En för Marcus sida av släkten, som var idag, och en för min sida av släkten, nästa helg.

Vi är oerhört tacksamma för att så många ville komma och uppmärksamma Hugo idag, men har samtidigt stor respekt och förståelse för de som väljer att avstå på grund av rådande omvärldssituation. Vi serverade smörgåstårta och tårta som vi beställt från det lokala caféet.

Hugo var nöjd hela dagen. Han skrattade och lekte med ballongerna och sprang runt i sin gåstol. Nils var en riktigt stor kille och lekte med en av sina favoritkompisar. Jag och Marcus lyckades att hålla ett tal. Som vanligt får man, i dessa situationer, tänka att varje framförande är en erfarenhet rikare och att nästa gång blir det bättre. Hugos farbror berättade om hur det kan vara när man är lillebror och faster läste en dikt.

Hugo fick fantastiskt fina presenter och så användbara. Ikväll lade vi oss alla tre och läste i Hugos nya böcker. Hugo var förstås mer intresserad av att äta upp den ena boken, vilket han fick syssla med under tiden Nils lyssnade till ett par Pettsson och Findus böcker.

Nu laddar vi för nästa helg!

Hälsa eller ohälsa?

Hur väljer vi våra uttryck och hur påverkar det vårt sätt att se på olika situationer?

Har ni funderat på hur man uttrycker sig kan göra hela inställningen till hur man uppfattar sig själv och ser på något.

Jag lyssnade på en podd idag där uttrycket ”mental ohälsa” diskuterades. Fundera istället hur det känns om vi skulle diskutera ”mental hälsa” istället?! Visst känns det mer positivt att prata om mental hälsa istället för ohälsa?

Kan vi fundera på fler ord som skulle kunna ändra tonen på hur en diskussion framförs och uppfattas?

Spara, inte snåla!

Jag unnar mig en kopp kaffe i goda vänners lag. Jag träffar gärna mina vänner när jag har tid att umgås och inte bara stressar förbi! Kvalitet före kvantitet!

I en budget måste det finnas utrymme (om det är möjligt) för att bjuda sig själv på lite livskvalitet. Är det så att ekonomin endast tillåter hemgjort fika med en vän så ska man se till att unna sig det. Baka en äppelkaka och koka lite kaffe och sätt er på en bänk ute i solskenet och njut av varandras sällskap.

Den här helgen har jag sett till att vårda några av mina vänrelationer. jag har druckit en koffeinfri latte och ätit glutenfri kaka på café tillsammans med en vän som jag inte har träffat på fem år. Vi läste tillsammans på högskolan och sedan körde vi MC tillsammans och tog dykcertifikat tillsammans. De senaste fem åren har livet kommit emellan med två barn och jobb och andra saker som livet bjuder på… vi hade i alla fall inga problem med att prata bort tiden. Fem år att ta ikapp.

Igår träffade jag en familj som jag inte har träffat på två år! Pappan i familjen och jag har känt varandra i säkert 20 år och mamman i familjen kom som en ängel och gjorde livet mer strukturerat för min fina vän. Två söta barn har de också. Trots åldersskillnad är de båda så rara mot Nils och leker bra tillsammans med honom. Det är så härligt med vänner som har samma syn på uppfostran och hur man vill att sina barn ska bete sig när det är hemma hos andra. Som vanligt fick vi god mat, jag har aldrig gått därifrån hungrig. Nils tycker att vi ska träffas snart igen.

Vi hade lite lättare Halloween-pynt här. Det kom några som ringde på dörren för ”bus eller godis”, vilket var väldigt spännande för Nils…

Har ni fått dela ut godis i helgen?