Nils har gjort premiärbesöket his frisören. Han hade bestämt sig för att han ville ha kort hår som morfar. Han vidhöll sitt önskemål om kort hår så frisören fick klippa det kort. Tanken var att han skulle bli klippt först och jag efter, men det var en så annorlunda situation för honom så han ville sitta bredvid och se på när jag blev klippt först.

Han fick välja vad han ville ha för motiv på skynket, han valde Musse Pigg, och skulle få sätta sig på en kudde i stolen. Han totalvägrade att sitta i stolen. Samtidigt ville han inte gå därifrån oklippt. Han ville få håret klippt. Men han skulle prompt sitta i mitt knä. Till slut fick han det. Där satt vi båda två med skynken över oss i en stol. Nils satt nästan still, hela tiden. Nästa gång lovade han att sitta i stolen.

Där strök alla de fina lockarna med. Men det går tydligt att se att han, trots kort hår, har mycket självfall i håret och nu när ansiktet syns mycket tydligare är han extremt lik min yngsta morbror i samma ålder, två av mina kusiner i samma ålder och sin syssling i samma ålder! Ansiktet träder fram på ett helt annat sätt. Jag blev nästan sugen på att klippa mig kort igen. Tur att jag klippte mig först!

Har ni några bra frisörminnen?