Jag har gjort min beskärda del att tandläkarbesök i år. I januari bet jag sönder en tand. Genast blev jag hundra år gammal. Jag har aldrig fått en sådan åldersnoja som den dagen. Dagen när garnityret ramlar ur munnen. Jag åt müsli på min frukostyoghurt, och KRAS!

Då fick jag en akuttid och en tillfällig lagning. Den lagningen höll fram till att jag skulle gå på semester. Då ramlade den ur och jag bad om att få träffa en tandläkare för att göra en riktig lagning. Då fick jag en stafettandläkare som gjorde en lagning som jag har lidit mig igenom sommaren med. När semestern var slut ramlade den ut och jag har aldrig känt en sådan befrielse!

Sista gången jag var hos tandläkaren, 21 augusti, fick jag besöka MIN tandläkare och han lagade min tand för tredje gången. NU VET jag hur en bra lagning ska kännas! Det känns som att den kommer att sitta på plats väldigt länge! Jag är så nöjd!

Nils hade jag med mig hos tandläkaren. Jag tror att det är bra att ha med sina barn så att de lär sig att hantera olika situationer och att man kan avdramatisera tandläkarbesök för deras framtid. Själv var jag med min mamma när hon drog ut en tand. Det tog så lång tid att jag hann att läsa ut mina tidningar och ställde mig tillslut mellan tandläkaren och mamma för att bättre kunna se va de höll på med. Jag har aldrig haft någon tandläkarskräck.

Vad tycker ni om tandläkarbesök?