En ledsen skidåkare

Självklart sätter jag mitt barn överst av alla prioriteringar. Men när oförutsedda saker händer så kan till och med jag känna mig besviken…

Jo, nu är mina kära vänner från idrottsföreningen uppe på Långberget och åker längdskidor. Min packning står i hallen, klar för att bäras in i bagaget. Men så blev det inte… Istället vaknade vi igår morse (när jag skulle åkt med upp till Långberget) med en kräkning i sängen. Jag blev hemma över dagen med Nils och efter det tror jag inte att någon hade velat dela stuga med mig. (Förutom några stycken som sa att jag hade fått låna deras bäddsoffa i deras stuga). Jag hade, som utlovat, packat ner våffeljärnet för att fortsätta min tradition med att bjuda alla på en våffla. Jag hade till och med köpt med en bit ost och packat ner en flaska rödvin. Men det gick i stöpet. Frågan är nu hur jag ska kunna snöträna innan halvvasan som jag alldeles snart har köpt mig en startplats till.

Istället blir det pastagratäng (som jag utlovat till middag i min stuga igår) till lunch och våfflor till kvällsmat. Nils har mått bra idag, vilket han mellan kräkningarna gjorde igår också. Han kräktes endast när han hade ätit eller druckit något. Mellan detta var han pigg och kry med massor av energi – som vanligt. Och jag mår också bra – precis som vanligt!

Ja ja, vad är väl en bal på slottet?

4 reaktioner till “En ledsen skidåkare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s