Nu är det två år sedan jag körde kortvasan, då var jag gravid i v.21. Jag hoppas att de två veckor med snö, som vi har haft i år, har gjort sitt till för min åkning den här gången. Övningstillfällena har inte vart många men effektiva. Hur som, sitter vi nu i bilen. Nils sover sin middagslur och Marcus knarkar kaffe och jag försöker att vätskeladda. Skidorna är packade och likaså matlådor.

Jag har börjat med koffeinfritt kaffe och det märks, men kan det också vara anledningen till den goda sömnkvaliteten jag upplever? De första dagarna fick jag stöddricka lite ”vanligt” kaffe för att stå ut, men idag har jag bara druckit en bägare med koffeinfritt. Det är fortfarande så att jag står ut… Kroppen har inte ställt om sig än!

På tal om beroendeframkallande, så är min Garminklocka sjukt beroendeframkallande. Jag har haft panik i ett par dagar för att jag har förlagt laddaren till min klocka. Jag som håller på ,ed en stegutmaning och ska åka skidor imorgon. Igårkväll var det endast en procent kvar på batteriet. Jag ringde runt till tänkbara affärer som vi kunde passera på vägen upp idag men det fanns endast som beställningsvara. Till slut fick jag tag på en före detta kollega som hade en laddare att avvara i några dagar och Marcus skulle passera på väg hem från Stockholm. Vilken lycka! Annars har jag inga andra beroenden… Tror jag…

Finns det något som ni inte kan leva utan? Om man bortser från det självklara, sin familj.