Jag har köpt koffeinfritt kaffe. Koffeinfritt innebär ju inte koffeinfritt utan betydligt mindre koffein än ”vanligt” kaffe. Nu ska jag prova det för första gången och överlever jag dagen utan huvudvärk så kanske detta blir min nya vana…

I helgen var jag och Nils på dop. Nils syssling Ronja skulle tas upp i Trollhättans församling. Nils satt still i ungefär två minuter och började att springa i korridoren och trapporna upp till läktaren. Jag hann att sjunga med i en psalm och sedan hade jag bara som mål att hinna med Nils. Svetten rann och vid något tillfälle hade jag TVÅ barn att bära på i branta trappor med högklackade skor. Det var en lite kille som hade hittat ett utrymme högt upp för en brant trappa och kunde inte ta sig ner själv… På mottagningen efter kyrkan hade Nils ungefär 30 barn att leka med. Han var helnöjd och sprang som en tok ihop med de andra barnen. Två korv med bröd lyckades han att klämma i sig också… I den lilla kroppen…

Jag har den senaste veckan lyckats att öka min syreupptagningsförmåga i flera steg. Det känns som att träningen ger mig väldigt mycket just nu och att jag har kommit in i en utvecklingskurva. Jag är glad så länge den håller i sig.

Jag kastade mig över nästa stegmål direkt när jag hade klarat det tidigare målet i 30 dagar. Hälften var ju redan gjort tänkte jag, så det är bara att fortsätta 30 dagar till. Nu är det bara 16 dagar kvar, lite drygt två veckor. Tänk så beroendeframkallande det är…

Nu ska jag sippa mitt koffeinfria kaffe och dra till jobbet!

Vad tycker ni om kaffe? Har ni testat koffeinfritt? Är det livselixir eller en drog?