Det där md att umgås över generationer, är inte det helt fantastiskt? Igår var jag och Nils hemma hos en pensionerad kollega och hans fantastiska sambo. Trots att jag hela tiden var livrädd för att mitt energiska barn skulle riva ner något i sin framfart och man som förälder alltid är rädd för att värden ska tycka att det är besvärligt med en liten som är högt och lågt så får man inte den uppfattningen från de här två. De tar fram leksaker och engagerar sig i Nils och det känns naturligt att sitta där i deras kök och prata. Hon hade gjort våfflor med grädde och färska bär. Som vanligt, och av respekt för dem, så fotade jag inte maten eller deras hem. Men de har det så fint och smakfullt och vi har väldigt lika i smak vad det gäller poslin och annan inredning.

Jag hade naturligtvis några tekniska frågor, jobbrelaterade, som jag ville diskutera. Vilket jag också vet är uppskattat från hans sida. Det här är ingen person som man drar sig för att ringa och prata jobb. Han är dessutom inne och jobbar lite då och då trots att han sedan några år är pensionerad. Den här personen har varit chef för den avdelningen jag jobbar på nu. Han var inte chef när jag blev anställd men när jag sommarjobbade och när jag blev erbjuden jobb första gången och tackade nej. Han har varit med helt i början av min karriär där jag är verksam just nu och han har tidigare helt format hur vi ska arbeta säkert. Kul att fortfarande kunna komma och hälsa på och säga hej.

När man ändå pratar om kollegor så har jag en kollega som nyligen sa till mig ”kommer du ihåg wordfeud”? ”Vi spelade mot varandra någon gång och nu tycker jag att du ska hämta hem appen igen”. Så det gjorde jag och nu är vi inne på andra omgången mot varandra. Första omgången vann han men jag får säga att det ser lovande ut för mig än så länge… Det kan ju snabbt vända.

Speade ni wordfued när det var i ropet?