Socker detox

Nu är det dags. Sockret ska bort igen. Jag har fått för mycket, igen. Jag mår verkligen inte bra av det…

Annonser

Nu är det dags för en socker detox. Den här helgen drog ner mig totalt i sockerträsket som jag avskyr! För er som tror att ni behöver kontakta mig om något, avvakt i några dagar. Jag kommer antagligen att vara arg och vresig och låg på socker, men jag lovar att ta mig ur detta och bli en bättre männsika igen. Usch vilken drog det är med socker!

Från en sak till en annan. Så trött jag blir på attityder. Idag parkerade vi på en parkeringsplats, inga jättetrånga rutor att placera bilen i men inte heller enorma. Innan vi har gått därifrån parkerar det en bil bredvid vår bil och ett barn slänger upp dörren i sidan på vår bil. Kvinnan som kör bilen tänker bara gå därifrån och låtsas som inget. När vi stoppar henne rycker hon lite på axlarna och säger förlåt. Vi blir lite häpna först och säger att vi måste ju göra upp detta med försäkringsbolagen, varav kvinnan tycker att vi är helt dumma. Det blev ju bara ett LITET märke på vår bildörr. Jag försökte att förklara att vi har betalat ganska många tusenlappar för vår bil som vi har sparat ihop till efter hårt arbete.  Vi är försiktiga med våra saker OCH andras saker. Även om det inte såg ut som att den andra bilen var betald med lika många tusenlappar så kan ju hon ha spenderat vad för henne är en enorm summa för just den bilen. DÄRFÖR är man förskiktig med andras saker oavsett faktiskt värde. Till slut har den här kvinnan ringt dit sin man och bror och sagt att vi skrämmer henne och gjort hennes barn chockad. Det slutar med att vårt försökringsbolag säger att det räcker med deras registreringsnummer och att vi är två vittnen eftersom hon vägrar att identifiera sig. Då har hennes man stått och gormat på oss en stund och brorsan har stått och gjort grimager åt oss, samtidigt som de hånskrattar åt oss. Sparkar lite på sin egen bil och säger något i stil med att detta händer väl varje dag, att dörrar öppnas på bilar på parkeringsplatser? Vad är det för attidyder? Är vi inte rädda om varandras tillhörigheter längre?

Har ni varit med om något liknande?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s