För tre år sedan påbörjades mitt liv som gräsänka på kvällar och helger. Kanske en något överdriven beskrivning men som de senaste veckorna definitivt har stämt in. Jag vet inte hur många personer som har bott i vårt garage den senaste tiden… Även om jag känner att jag många gånger har fått betala ett högt pris för att min sambo ska få uppfylla sin dröm så är jag oerhört stolt över honom för att han tillsammans med sitt team har skapat en monstertruck som fungerar precis som den ska. Motorn startar, den går att styra och det går att både köra frammåt och backa med den. Det enda som inte är klart är karossen, men det anser jag vara en smärre detalj.

Jag är också stolt över mig själv som har gett min sambo det utrymme och den möjligheten att få göra det som han drömmer om. I slutänden vet jag att detta kommer att gagna mig. Han är inte på något vis en egoistisk typ som inte bryr sig om att även jag har ett liv. Han har många gånger sett till att jag får det jag behöver i tid, utrymme och självförverkligande och jag vet att jag kommer att få ännu mer av detta nu när bilen snart är helt klar. Han följer även med mig när jag springer lopp, vilket naturligtvis är jättetrist för honom som bara står och väntar på att jag ska ta mig i mål.

Det är så livet är – man får ge och ta och ge varandra det utrymme man behöver.

Hur ser ni på att ge varandra det utrymme att förverkliga sig själv i ett förhållande?