Visst är det fantastiskt! Jag har världens bästa pappa, som har haft Såå mycket tålamod under min uppväxt. Han har svarat på alla mina frågor, visat hur man ska göra när man byter däck och kopplingsvajer på min första bil. Lärt mig att bli ekonomisk med ett intresse för sparande i fonder och aktier. Han har (naturligtvis tillsammans med min mamma) lärt mig att bli självständig och ta hand om mig själv. Han och mamma har visat mig hur ett äktenskap ser ut där man med jämnställdhet delar på de vardagliga sysslorna i hemmet och ger varandra utrymme för att utvecklas och ta till vara på sina intressen samtidigt som de gör mycket roligt tillsammans.

Sedan kom Marcus in i mitt liv. Självständig han också. Kunde redan tvätta och städa ett hem och andra saker som jag inte var så bra på. Vi kompletterar varandra på ett fint sätt med ett lagtänk och en form av företagstänk likväl hemma som på jobbet. Jag tror att vi har lärt oss massor av varandra under vår tid tillsammans.

Tillslut kom den mest fantastiska lilla människan in i mitt liv. Han hade inte funnits till om varken min far eller hans far hade funnits redan. Så fin, glad, nyfiken och utforskande. Vill veta hur allt fungerar och som gärna sitter i mammas knä och gosar och myser.

Hur har ni det med männen i era liv?