Vädret som har varit helt fantastiskt hela maj, tvärvände och övergick till det värsta regnovädret hittills under 2018. Himlen verkligen öppnade sig. Men väl efter loppet, när man har rusat till bilen för att söka skydd och sätter sig dyblöt i sätet, då bryter solen igenom igen… Man blir ju knäckt! Samtidigt är det skönare att springa i LITE duggregn då syret känns lättare att ta upp i lungorna.

Jag genomförde loppet på 24.06 minuter och ramlade in på plats 67. Det är jag riktigt nöjd med, jag trodde faktiskt att jag var i mycket sämre skick än så. Träningen har ju inte varit lika planerad längre sedan Nils kom till världen, men det lider jag inte av. Jag avstår så mycket hellre ett träningspass för att få vara med min son. Den tiden ihop är ju så kort och jag vill insupa allt jag kan!

För trädgårdens skull kan jag inte vara gladare än att det här ovädret släppte den stora mängd vatten som det gjorde. Gräsmatta och rabatter höll på att torka ut helt så det här var perfekt. Nu slår nog pionknopparna ut när som helst. En av mina klematisar hade slagit ut sin första blomma för året, min Piilu.

Nu kör vi Vårruset i Karlstad! Ses vi där?